Sommarläsning

Som alltid under sommaruppehållet från skolan kan jag byta ut facklitteratur mot skönlitteratur och jag njuter lika mycket varje år. I sommar började jag med Dödssynden av Lee Harper, en bok som jag olikt mig själv fortsatte att läsa trots att jag inte fastnade - vilket jag är glad för då slutet verkligen gjorde den lästvärd. Nu håller jag på och grottar ner i för mig en pinsamt nog totalt okänd Hemingway-värld i form av Klockorna klämtar för dig.
 
 
Senare i sommar satsar jag också på att ta mig an Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar, vilket känns spännande då jag inte har sett filmatiseringen. Sommar och framför allt semester för mig, det är att läsa det jag verkligen vill läsa för stunden.
 

Usk på hjärtintensiven

Sedan jag kom tillbaka från mina två lediga veckor har jag jobbat en hel delpå MIVA/HIA (där jag sommarjobbar), inklusive två heldagspass á 14,5 h. Som alltid när man är ny är det mycket som är tufft i början då man ska lära sig nya rutiner och lära känna personalen (vilket är en utmaning just där då det arbetar mer än 100 pers på avdelningen!). Men nu känner jag att jag börjar komma in i det rejält och har smått börjat hitta min roll.
 
 
 
Arbetet skiljer sig en hel del mot vad jag är van vid från min tid på en "vanlig" hjärtavdelning, men det finns också likheter. Med facit i hand är jag glad att jag antog utmaningen att börja på en ny avdelning och inte stannade kvar på den förra för bekvämlighetens skull! Det som är mest slående är att patientgruppen är mer intressant för mig ur lärandesynpunkt och jag har känner att vissa dagar ger väldigt mycket och är riktigt intressanta ur detta perspektiv! Eftersom att detta antagligen blir min sista sommar som undersköterska, försöker jag få ut så mycket som möjligt av min roll och samlar hela tiden på mig erfarenheter. Varje dag slås jag över vilket enormt jobb som undersköterskorna och sjuksköterskor utför för att hålla avdelningen igång med alla krav som detta medför. Många av dem imponeras jag ständigt av. Jag noterar också samspelet mellan vårdpersonalens olika yrkesgrupper och försöker lära mig av det inför framtiden.
 
Men jag ser också den här sommaren som en "sista chans" på kanske flera år att kunna vara ledig lite längre tid, då man säkert kommer vilja jobba hela somrarna som underläkare för att verkligen lära sig maximalt. Det blir totalt sex veckors jobb i sommar, men när jag jobbar så jobbar jag också rejält. Mitt sista arbertspass är schemalagt den 2a augusti, vilket innebär att jag har 3,5 veckor av ledighet att se fram emot under augusti månad innan termin 8 drar igång.
 
15 arbetspass återstår - 15 möjligheter att lära sig mer!

Sommarlediga veckor

Mina två lediga veckor sprang såklart iväg, men de var riktigt lyckade och jag kände mig glad och utvilad när jag åkte hem till Stockholm för lite mer än en vecka sedan. Här nedan några härliga bilder från mobilen!
 
Midsommar i Åsa - vilket gäng!
 
Coldplay på Ullevi, riktigt riktigt bra!
 
Niclas och jag chillar i solen utanför hans lägenhet som jag och Malin fick låna.
 
Malin nere i Halmstad, spelandes badminton i trädgården.
 
Halmstadsnäckor.
 
Catan-kväll
 
Semester för mig.
 
Solig vandring på stranden med vinden i håret.
 

Västkusten x 3

Halva juni har gått men det känns som mycket längre än så, för under dessa två veckor har det varit full fart! Helgen nere i Göteborg blev precis sådär bra som den första helgen i juni med gänget brukar bli, en perfekt start på sommaren. Vi tog det givetvis lugnt första kvällen och var på topp på lördagen då vi var på andra lång, satt på Linnéterrassen och sedan körde hårt på en klubb vars namn jag tappade bort i dansen!
 
 
Redan nästa helg blev det återigen färd mot västkusten, med ett kort stopp i Skövde. Vi åkte till Varberg där vi firade Malins mamma på ett kubanskinspirerat hotell med grymt läge och riktigt god anka (55.000 tillredda på 3 år, kocken kunde sin grej!). Efter ett härligt dygn tillsammans med Malins familj fortsatte vi ner till ett sommarstrålande Halmstad där vi firade Jeppe som tagit examen efter fem långa år - respect.
 
 
 
Den här veckan är en riktig knegarvecka på MIVA, med sju dagars jobb på åtta möjliga. Börjar komma in i jobbet nu, äntligen, vilket känns riktigt skönt. Det är verkligen en helt annan miljö där än vad jag är van vid, med maskiner, slangar och larm överallt, så det tar sin tid. De soliga dagarna försöker jag ta till vara på innan och efter jobbet, genom att läsa bok nere vid vattnet eller springa.
 
 
Två arbetspass kvar, sedan är jag ledig i nästan två veckor! Nästa vecka är midsommarveckan, vilket ska bli helt fantastiskt att fira tillsammans med gänget nere i Åsa på västkusten. Sedan väntar Coldplay på Ullevi och slutligen vilodagar i Halmstad innan juli kommer som är fullproppad med kneg. Ett bra upplägg på sommaren, känns det som!

Juni

Den första sommarmånaden är här! Imorgon avslutas hjärt/kärl-kursen och jag beger mig för fjärde året i rad direkt till Göteborg för att fira in sommaren tillsammans med fina vänner som jag saknar mycket! Det har verkligen blivit en tradition att fira och belöna sig första helgen i juni och jag hoppas den håller i sig!
 
 
Redan på måndag drar sommarjobbet på MIVA igång, men juni kommer vara en ganska jobbfattig månad då massor av roligheter är inplanerade. Redan nästa helg blir det åter västkusten, då för att fira att Jesper tagit examen. Sedan blir det en intensiv jobbvecka (7 dagar på 8 möjliga), varefter färden återigen går till västkusten för ännu en fantastisk tradition som nu hållt i sig sedan 2013; midsommarfirande med gänget, som i år kommer att gå av stapeln i Åsa! Efter midsommar väntar Coldplay på Ullevi och en hel veckas semester. Helt okej juni, men andra ord! Välförtjänat som tusan.

Försmak på sommaren

Vid den här tiden i maj brukar jag vara som mest nergrottad i plugg då vi oftast har de avslutande examinationerna i början av juni (tex på nationaldagen som för två år sedan). Detta brukar sammanfalla med att sommaren brukar ha smygstartat och alla bleka sommarsuktande människor tagit sig ut för att lapa sol, grilla, dricka kall bärz och bara suga in livsenergin. Skratten från deras lyckorus har nått mig genom halvgläntande fönster på plan 4 på KI och genom balkongdörren till mitt arbetsrum. Den resulterande frustrationen i kombination med tröttheten vid det laget har varit så påtaglig att jag ofta har frågat mig om det är värt allt slit, om livet verkligen kan skjutas upp på det här sättet och om det inte bara vore bättre att skita i allt och sticka ut i friheten och lämna alla konsekvenser där i rummet, för att bättre tas om hand när höstens mörker återställt ordningen i vårt kalla land.
 
 
Men i år är det inte så. I år har vi redan tentat av 18 av 20 terminsveckor och det som kvarstår är endast ett mindre grupparbete som ska redovisas på ett avslappnat och förhoppningsvis trevligt sätt om en vecka. Så när resten av studenterna i hela studenthusset sitter med näsorna i böckerna (jag ser dom från mitt fönster) var jag och Malin nere vid vattnet i ett helt fantastiskt sommarstrålande Hammarby Sjöstan, både igår och idag. Vi har ätit lunch, solat, ätit glass och bara njutit av vattnet och stillheten. Njutit av livet.

Öppen hjärtkirurgi

De sista två veckorna på terminen spenderar jag med att läsa en egenvald kurs med inriktning på hjärtat! Ska jag vara ärlig var jag inte extremt insatt i kursens innehåll utan valde mest av intresse för hjärtat, men en sak visste jag att jag ville se; öppen hjärtkirurgi, vilket jag fick se i onsdags!
 
 
Trots att jag vid det här laget har sett ganska många operationer var den här något helt annat. Man liksom känner att man rör sig i ett område som bara de med extremt stor erfarenhet får tillgång till. Det var fascierande att se hjärtat pumpa på sitt alldeles speciella och smått vackra vis, helt öpppet rakt framför mig. Jag följde dess komplexa rörelsemönster och blev åter fascinerad av denna otroliga muskel, som pumpar från vecka fem i fosterlivet och fortsätter så under decennier genom våra livs alla utmaningar. Operationen, som i sig rent kirurgtekniskt och utrustningsmässigt imponerade och dessutom inspirerade, blev helt klart en höjdpunkt under terminen och det känns fantastiskt att dessa två avslutande veckor lystes upp av en sådan upplevelse!

Tentavecka och Diplom

Den här veckan var tentaveckan med stort T, för den här veckan var det tre stycken examinationer som skulle täcka terminens alla områden - teoretiskt, praktiskt och muntligt. Områdena var dels kirurgi, men också ortopedi, urologi, anestesi, onkologi, rättsmedicin och radiologi. På måndagen skrev vi den teoretiska tentan på gammal klassisk mark i skrivsalen på KI, en tenta som tog sex timmar. Tisdagen spenderades med intensivt plugg inför onsdagens praktiska prov som utspelade sig på KTC där vi fick gå in på åtta olika stationer á 11,5 minuter och visa vad vi har lärt oss rent praktiskt. Först fick jag göra en axelundersökning på en skådespelande patient, sedan blev det sätta nål och koppla dropp, tolka röntgenbild, träffa ännu en skådispatient med ont i magen, tvätta rent och sy ett sår enligt konstens alla regler, ytterigare en skådispatient med tumbasartros, sätta kateter och slutligen en övning i att kommunicera med en sköterska över telefon där en patient försämrats på avdelningen. På fredagen avslutades monsterveckan med en muntlig examination där två studenter och två läkare satt och diskuterade handläggning av patientfall.
 
 
Som alltid när jag har gjort tenta kände jag även nu att det här kunde ha gått hur som helst och jag hoppades intensivt att jag skulle klara av och därmed slippa göra om de tre examinationerna. På avslutningsfikat tillsammans med kursledningen var jag nervös, för snart skulle beskedet komma. Med dessa orostankar i huvet är det inte konstigt att jag blev totalt överraskad när studierektorn högtidligt berättade för klassen att priser skulle delas ut, varav det första var till den som presterat bäst på alla examinationerna och dessutom fått bäst resultat på den skriftliga tentan av alla ~140 läkarstudenter i Stockholm som skrev den - Tobias. Jag fick gå upp och ta emot ett diplom, en fin bok och ett kuvert med 1000 kronor, inför klassen och kursledningens applåder. Mitt ansiktsuttryck måste ha avslöjat min totala chock! Men jag blev samtidigt otroligt glad och stolt, vilket bara förstärktes av alla fina kommentarer som jag fick från resten av klassen under eftermiddagen och senare under kvällen när vi firade att kirurgkursen nu är över.
 
Jag känner mig verkligen så glad för priset, på så många sätt att jag inte ens kan formulera det. Det blev en fantastisk avslutning på en intensiv och lärorik kirurgikurs. Dessutom blev  det en energiinjektion som kommer göra de sista två veckorna på terminen till ett sant nöje! Kursen som börjar på måndag har jag valt själv, nämligen en hjärtkurs med kirurgisk inriktning som kommer att äga rum på Nya Karolinska!

Känslan nu

 

En månad kvar till sommar

Våren har kommit till Stockholm. Körsbärsträden nere vid Luma blommar, himlen är blå, solen skiner och människor börjar fylla uteserveringarna iklädda lite för kalla vårkläder och solbrillor. Men för mig innebär den här tiden av året alltid samma sak; ett frustrerat, numera smått bittert bevittnande av livet och lyckan innefrån min plugglya där jag djupt försjunken fokuserar på stundande tenta.
 
 
För femte året i rad ställer jag mig frågan; är det värt det? Livet är för kort för att inte ta till vara på dagar och veckor som dessa. För femte året i rad konstaterar jag att det här är under en begränsad tid, att det är värt att köra 110% nu för att inte behöva ta igen något senare och tack vare det kunna njuta till fullo när sommaren kommer. Men mitt problem är just det, att jag aldrig kan ligga i gråzonen, att jag kopplar på tunnelseendet istället för att leva samtidigt. Jag är för rädd för att misslyckas, så jag tar det säkra före det osäkra. Bakgrunden till det hade man kunnat analysera djupt, men det får bli en annan gång i ett annat forum. Back to the books!

Robotkirurgi på urologen

Idag var det sista dagen på urologen. Veckan har verkligen varit grym och levt upp till alla förväntningar (som var höga då de flesta i klassen verkar ha haft en riktigt bra upplevelse av placeringen). Vid det här laget på utbildningen är det verkligen tydligt vilka komponenter som måste ingå för att man ska vara nöjd som kandis och det är egentligen inte särskilt mycket; bra handledare som är pedagogiska, drivna och inkludernade, en god stämning bland kollegorna på avdelningen/operationssalen samt att man själv har ett någorlunda stort intresse av ämnet. Sedan spelar det inte så stor roll om ämnet är urinblåsa, hjärta, cancer eller borttagande av ett födelsemärke, bara dessa komponenter finns med.
 
 
Höjdpunkten på veckan var utan tvekan en av operationerna, nämligen en där man tog bort en njurtumör. Detta gjordes med en teknik som blir vanligare och vanligare inom vissa kirurgiska områden, nämligen genom robotkirurgi (á 18 miljoner kronor!). Kirurgen sitter i apparaten till vänster på bilden, och styr armarna som är inne i patienten på avstånd. Hela tiden kan resten av salen följa det som händer på stora skärmar, och vid operationsbordet står assistenter och sköterskor och underlättar vyn och hjälper till.
 
Men återigen; det som gjorde operationen till den bästa på terminen (vilket vi gladeligen klargjorde när vi lämnade salen) var engagemanget hos handledaren, stämningen på salen samt mitt intresse för just njuren. Många gånger är vi kandisar i vägen och blir förpassade till ett hörn på salen efter multipla fingervisningar om att inte röra det och inte hålla saxen så. Men den här gången satt vi på första rad och hade en egen tv-skärm, en läkare brevid oss hela operationen som förklarade vartenda steg samt ett ständigt inkluderande av den som höll i operationen i form av frågor (på en trivsam nivå, till skillnad från på kärloperationerna där jag fick höra att för 50 år sedan skulle jag inte fått gå kvar på läkarprogrammet efter att ha misslyckats med att namnge en nerv på beställning).
 
 
Idag var inte bara sista urologidagen, utan även den sista dagen i kirurgkläder på SöS för den här terminen. Nästa vecka är jag nämligen på vårdcentral och sedan är det dags för tentaplugg. Kan verkligen inte fatta att terminen börjar gå mot sitt slut! Såhär har jag iallafall sett ut under terminen och jag har älskat dom helblå landstingskläderna, dom jag med avund såg andra kandisar ha på sig när jag gick i termin 4 och tänkte "wow, dom har kommit så långt".

Urologen

Då var man tillbaka som läkarkandis och urologi-veckan öppnades starkt på operation! Blyförkläde och laserglasögon - kan bli en bra vecka!
 
 

Gamla takter sitter i

Imorgon är det sista passet på knegarveckan! Jag känner mig grymt nöjd över mitt upplägg och planering. Gamla knegartakter verkar fortfarande sitta i! Upp 05:15, kneg till 15-16, träning, plugg, matlagning, sova, repeat. Och dessutom ett dubbelpass mitt i veckan där jag körde 07-21, Oslo-style.
 
 
Det är en speciellt tillfredställande känsla att jobba hårt, när man får in flowet och bara kör. När balansen finns där. Imorgon ska jag avsluta på topp, sedan åker kandidatskylten tillbaka redan på måndag när jag ska vara på urologen. Kommande veckor måste fokuset ligga på plugg, för det drar ihop sig till skriftlig, muntlig och praktisk tenta...

Knegarveckan update

Min knegarvecka över påsk"lovet" är inne på andra halvlek. Idag blev det en välbehövlig sovmorgon och strax beger jag mig till jobbet för ett kvällspass fredagen till ära.
 
 
Utöver dessa arbetstimmar har jag försökt att få in en del plugg och mer blir det i helgen. Är man bara inställd på att det blir mycket redan från början så går det ganska smärtfritt, konstigt nog. Det som har varit tufft med veckan är att man ska vara så skärpt under inskolningen och att det är nya saker att lära sig hela tiden. Men nu kör jag på det sista, bara bita ihop!

Påsklov?

Nästa vecka är det påsklov - för de som har den lyxen att kunna vara lediga. En annan ska knega hårt för sitt levebröd, lite så som jag alltid fått göra och gjort. Det är lätt att bli frustrerad när man tänker på vilka olika förutsättningar alla har, samt när man snappar upp klagomål från människor vilkas liv verkar vara ett ständigt glidande på räkmacka. Men det tar bara energi att tänka på, så jag försöker att fokusera på mitt vilket inför nästa vecka innebär mer än 60 timmars kneg, 7 av 7 dagar. Jag ska både gå inskolning på det nya jobbet (MIVA/HIA), samt köra de dagar jag tidigare hade planerat in på gamla avdelningen 52.
 
 
Anledningen till att jag byter jobb är att jag vill få ut så mycket som möjligt erfarenhetsmässigt denna sista sommar jag kommer att jobba som undersköterska (nästa sommar kommer jag troligtvis jobba som underläkare). Jag trivs egentligen riktigt bra på 52an, men en ny utmaning känns helt rätt.
 
Imorgon drar monsterveckan igång, men jag är redo. Jag ser inte veckan som lov, jag ser den som en vecka där jag ska jobba ännu lite hårdare. Det blir skönt att vara inskolad innan sommaren drar igång, och pengarna från nästa vecka kommer verkligen behövas i slutet av maj när man som vanligt får halvt CSN.